Grundliga förberedelser är hemligheten till ett bra självförtroende. Det är genom träning och åter träning som du kommer att uppnå dina färdigheter och förutsättning för att du ska kunna nå dina mål. Når du dina mål växer ditt självförtroende till oanade höjder. Det är då du kommer att upptäcka att du är kapabel att prestera på ett sätt som du inte trodde var möjligt. Halva slaget är vunnet om du är övertygad om att du en dag kommer att nå dina mål. Men självförtroendet kommer inte från ingenstans, det måste du förtjäna. Det är resultatet av noggranna förberedelser, tydliga mål, hårt arbete och stor hängivenhet
Ingen framgång utan motgång. De mål du uppnår i ditt liv är inget bara mått på din framgång. Framgång mäts i stället genom de svårigheter du lyckas bemästra och det mod du måste använda för att klara detta. Du kommer att se att allt kommer att vara svårt innan det blir lätt. Ju större hinder, desto mer ärofyllt när du besegrar dessa hinder. Inse att ingen framgång kommer lätt, du prövas hela tiden. Motgångar och hinder är en del av vägen mot framgång.
Koncentrera dig på vad som händer i framtiden. Vilka utmaningar du än ställs inför, fokusera på framtiden i stället för det som hänt. I stället för att oroa dig för vem som gjorde vad och vem du ska skylla på, ha fullt fokus på dina framtida mål och det du måste göra för att nå dem. Skapa en tydlig målbild över din framtid och bestäm dig för att ta alla de nödvändiga steg som behövs för att nå det målet.
Tankar om junior & ungdomshockey av Jens hockeypappa Zachariassen
onsdag 8 juni 2011
torsdag 2 juni 2011
Vad är att ha en "Vinnarskalle"?
Många benämner de som är argast efter en förlusten som "Vinnarskallar". Enligt dessa så verkar definitionen på vinnarskalle vara samma som att vara en dålig förlorare. Man ser ofta i media hur de ”tjuriga” vinnarskallarna hyllas och där epitet som ”hatar att förlora” och ”ursinnig efter förlust” tycks vara de viktigaste egenskaperna för att bli en vinnare.
Om nu ”dålig förlorare”och ”hatar att förlora” är definitionen på att vara vinnarskalle så är vartenda dagis fullt av vinnarskallar så den definitionen ställer inte jag upp på. Det finns otaliga exempel på duktiga idrottsmän som så fort de ligger under eller det tar emot surar ihop totalt och ägnar sig åt att gnälla på domaren, tennisracketen eller vad de nu ödslar sin dåliga förlorarenergi på. Efter matchen har de energi nog att skälla ut folk, sura ihop totalt och vara allmänt osympatiska.
Vinnarskallar är enligt mig de som i underläge tar tag i problemen, drar med sig sina lagkamrater och vänder underlägena. Inte de barnsliga typer som ser ut som förlorande dagisbarn. Många av de framgångsrikaste idrottsmännen har vittnat om att det är glädjen och tillfredsställelsen att vinna som driver dem framåt, inte hur trist det är att förlora och nog låter det som mycket mer motiverande att vilja något än att undvika något?
Björn Borg är ett exempel på vinnarskalle som började vinna när han tyglade sitt innan ökända humör. Hur de beter sig efter en förlust är fullständigt irrelevant, eftersom det då redan är för sent. De som har vinnarskalle löser problemen redan på plan.
Det gäller att kämpa väl, inte att vinna.
Men är det verkligen viktigast är kämpa, är det inte vinsterna som räknas? Jag menar, hur många kommer ihåg alla som kämpade väl i OS? Kämparglöd kan visserligen vara charmigt, men ger knappast avtryck.
Dock är det här lite problematiskt, för hur gör man för att vinna?
Att bara uppmana ”någon att gå ut på plan för att vinna” kan visserligen ge lite stresspåslag som är taggande, men som pedagogisk instruktion är den katastrofal. Man kan inte ”göra vinna”. Det är alltså meningslöst med allt tjat om att vinna, och talet om att vissa har vinnarinstinkt och andra inte. Ingen kan ändå säga hur man gör för att vinna - man styr inte över motståndarlaget, domaren, det enda man kan bestämma över är det egna beteendet. Det lönar sig alltså mer att anstränga sig att göra saker rätt, de handlingarna kan man alltid styra över.
Ibland när jag är ute och tittar på hockeytränande ungdomar, så är det inte ovanligt att man får se någon hormonstinn tonåring dra klubban i sargen allt vad han orkar när de har skjutit ett skott och missat målet med ett par meter. Många skulle säga att han har en vinnarskalle du vet. Men om spelaren verkligen hade haft den där vinnarskallen, så hade han enligt mitt sätt att se det, jobbat tillbaka stenhårt för att vinna tillbaka pucken istället för att försöka förstöra klubban?
Det är det hårda jobbet på träning, på matcher och att ta ansvar för sitt arbete på och vid sidan om planen som skapar en vinnarskalle, det är min fasta övertygelse i alla fall.
Andreas Torkildsen, den norska spjutkastare som vunnit OS, EM och VM-guld sa en intressant sak:
"De flesta tränar hemma som det vore en VM-final och när de kommer till VM, då ska de ta det som vilken tävling som helst. VM är inte vilken tävling som helst, det kräver förberedelse såväl fysiskt som psykiskt för att verkligen vara som bäst när det gäller. Det är här många missar i sina förberedelser genom att lägga fokuset på fel saker, vid fel tillfälle."
Om nu ”dålig förlorare”och ”hatar att förlora” är definitionen på att vara vinnarskalle så är vartenda dagis fullt av vinnarskallar så den definitionen ställer inte jag upp på. Det finns otaliga exempel på duktiga idrottsmän som så fort de ligger under eller det tar emot surar ihop totalt och ägnar sig åt att gnälla på domaren, tennisracketen eller vad de nu ödslar sin dåliga förlorarenergi på. Efter matchen har de energi nog att skälla ut folk, sura ihop totalt och vara allmänt osympatiska.
Vinnarskallar är enligt mig de som i underläge tar tag i problemen, drar med sig sina lagkamrater och vänder underlägena. Inte de barnsliga typer som ser ut som förlorande dagisbarn. Många av de framgångsrikaste idrottsmännen har vittnat om att det är glädjen och tillfredsställelsen att vinna som driver dem framåt, inte hur trist det är att förlora och nog låter det som mycket mer motiverande att vilja något än att undvika något?
Björn Borg är ett exempel på vinnarskalle som började vinna när han tyglade sitt innan ökända humör. Hur de beter sig efter en förlust är fullständigt irrelevant, eftersom det då redan är för sent. De som har vinnarskalle löser problemen redan på plan.
Det gäller att kämpa väl, inte att vinna.
Men är det verkligen viktigast är kämpa, är det inte vinsterna som räknas? Jag menar, hur många kommer ihåg alla som kämpade väl i OS? Kämparglöd kan visserligen vara charmigt, men ger knappast avtryck.
Dock är det här lite problematiskt, för hur gör man för att vinna?
Att bara uppmana ”någon att gå ut på plan för att vinna” kan visserligen ge lite stresspåslag som är taggande, men som pedagogisk instruktion är den katastrofal. Man kan inte ”göra vinna”. Det är alltså meningslöst med allt tjat om att vinna, och talet om att vissa har vinnarinstinkt och andra inte. Ingen kan ändå säga hur man gör för att vinna - man styr inte över motståndarlaget, domaren, det enda man kan bestämma över är det egna beteendet. Det lönar sig alltså mer att anstränga sig att göra saker rätt, de handlingarna kan man alltid styra över.
Ibland när jag är ute och tittar på hockeytränande ungdomar, så är det inte ovanligt att man får se någon hormonstinn tonåring dra klubban i sargen allt vad han orkar när de har skjutit ett skott och missat målet med ett par meter. Många skulle säga att han har en vinnarskalle du vet. Men om spelaren verkligen hade haft den där vinnarskallen, så hade han enligt mitt sätt att se det, jobbat tillbaka stenhårt för att vinna tillbaka pucken istället för att försöka förstöra klubban?
Det är det hårda jobbet på träning, på matcher och att ta ansvar för sitt arbete på och vid sidan om planen som skapar en vinnarskalle, det är min fasta övertygelse i alla fall.
Andreas Torkildsen, den norska spjutkastare som vunnit OS, EM och VM-guld sa en intressant sak:
"De flesta tränar hemma som det vore en VM-final och när de kommer till VM, då ska de ta det som vilken tävling som helst. VM är inte vilken tävling som helst, det kräver förberedelse såväl fysiskt som psykiskt för att verkligen vara som bäst när det gäller. Det är här många missar i sina förberedelser genom att lägga fokuset på fel saker, vid fel tillfälle."
Att ha en vinnande attityd gör att du uppnår dina resultat bättre
Då gör vi en ny start på bloggen om junior & ungdomshockey. Jag kommer att blanda mina inlägg med olika idéer. Mitt första inlägg handlar om några tankar jag har har om "vinnande attityd". Vad tror ni? Är det så att ni har en del tankar och idéer som ni vill dela med er, kontakta mig så kan ni bli gäst skribenter här. Maila eller ring mig om ni vill.
Vad innebär det att ha en vinnande attityd då? Jag tror det är samma sak som att man är mentaltstark, att man är stark i sin självbild, att man litar på sig själv i alla situationer, och att man inte känner sig orolig inför utmaningar.
Hur tränar man sig i att få/ha en vinnande attityd (mental styrka)då?
Om man utgår ifrån sin självbild, som i sin tur kan delas in i tre delar: Självkännsla, Självförtroende och självtilit. Självbilden är hur du väljer att se på dig själv, och det är avgörande i hur du lever ditt liv. Att vara mentalt stark, innebär att man i vardagen kan förhålla sig till olika situationer som uppstår på ett konstruktivt och positivt sätt. Jag tycker att det är bland det viktigaste vi föräldrar kan lära/ge våra barn att ha. Att kunna snabbt gå från problem till att se lösningar och möjligheter bygger upp den mentala styrka. Är det så att ditt barn tycker saker är jobbiga eller rent av oroliga inför en situation beror det oftast på att de inte är förberädda på uppgiften.
Hur kan vi hjälpa våra barn att få en bättre självbild och bättre självförtroende? Här kommer några enkla tips.
Kommunicera alltid i positiva ord om dina barn, med dem och om dem. Säg exempelvis: du kan! du är duktig! du vågar! du är mer än okey för den du är oavsett vad du gör! Du gör alltid ditt bästa!
Skapa inspirerande och tändande målbilder tillsamans med dina barn. Sätt upp mål som verkligen tänder dem och som skapar energi och lust i nuet. Om de verkligen vet vad de vill så ändra aldrig målet, ändra endast på vägarna dit.
Avsätt tid för någon form av mental avslappning. Det är viktigt för att reducera deras egen stressnivå så att de mår och fungerar ännu bättre.
Skapa inspirerande och tändande målbilder tillsamans med dina barn. Sätt upp mål som verkligen tänder dem och som skapar energi och lust i nuet. Om de verkligen vet vad de vill så ändra aldrig målet, ändra endast på vägarna dit.
Avsätt tid för någon form av mental avslappning. Det är viktigt för att reducera deras egen stressnivå så att de mår och fungerar ännu bättre.
Du är den bästa mentalatränaren ditt barn, eftersom du är den som känner de bäst.
"Tankar tänkta flera gånger, tenderar att bli verklighet"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)